Skolfartyget T/S Britta
|
Fartyget Britta byggdes på Hälleviksstrands varv på Orust 1956, i syfte att fiska långa i Nordatlanten. Fartyget byggdes i ek och utrustades med en råoljemotor på 300 hk samt 40 m2 segel. Tillsammans med systerfartyget Sandö var Britta de sista långafiskande fartyget på Nordatlanten.
1987 bytte Britta ägare och uppdrag: Östersjöfiske under namnet Singapore. Fartyget går några år där och säljs sedan till Grundsund, där fartyget med hjälp av det statliga skrotningsbidraget blir av med all fiskeutrustning. Efter detta säljs fartyget vidare till en ny ägare i Ellös och används som fritidsmotorfartyg under namnet Globetrotter. 1992 fann Uddevalla Maritima Förening (UMF) fartyget i Hälleviksstrand. Fartyget förvärvas av UMF och döps genast om till sitt ursprungliga namn, T/S Britta. Under de följande fyra åren renoveras Britta så grundligt att Sjöfartsverket klassar Britta som nybygge. Britta riggas med två master och totalt 350 m2 fördelat på sju segel. Som maskin för framdrift får Britta en helrenoverad Volvo Penta på 320hk.Sedan 1996 har T/S Britta seglat hela seglingssäsongen, från mitten av april till början av oktober. De vanligaste medseglarna är skolelever i olika åldrar, vilket sammanfaller väl med UMFs mål om att bevara skutseglingstraditionen. |
|
Fakta om T/S Britta
GMDSS, ROC, GPS, plotter, radar, ekolod, logg, 2 st VHF, epirb, flygradio, m.m. |
|
Segel och Rigg
Det finns sju segel ombord på Britta. Mesanseglet och storseglet är sk "gaffelsegel". Det betyder att de hissas genom att gaffeln höjs upp. Focken, klyvaren och jagaren är s.k. "stagsegel" vilket betyder att fockens främre lik sitter fast på ett stag.
Click here to edit.
Bilden visar ett gaffelsegel med dess ingående delar
Stagsegel och diverse tampar på Britta
Ett stagsegel med dess ingående delar till vänster.
Stag
stöttar masten i längsled. Stag som stöttar akterut kallas backstag och stag som stöttar förut kallas förstag. På Britta måste man skifta backstag för stor- och mesanmasten beroende på vilken sida man vill föra stor- och mesanseglet.
Vant
stöttar masten i sidled. Brittas vant kan man klättra i för att komma upp till salningen, vilket är där de två delarna av stormasten sitter ihop. De tampar man då kliver på kallas vevlingar.
Fall
Kallas de tampar med vilka man drar man upp seglet längs masten eller staget. Förseglet har ett fall medan stor- och mesanseglet har två: klofallet och pikefallet.
Ombord på Britta har de flesta fall även en tillhörande sträcketalja. Sträcketaljan löper runt ett par treskurna taljor vilket ger en hög utväxling när man drar i den lösa änden. När man inte orkar hissa mer i fallet, lägger man fast det och sen går man över och hissar det allra sista med hjälp av sträcketaljan.
Skot
Skot kallas de tampar som används för att spänna seglet i rätt vinkel mot vinden. På storseglet och mesanseglet finns bara ett skot vilket sitter fast i bommen. På förseglen finns däremot två skot, ett som används då man för seglet på styrbords sida och ett som används då seglet förs på babords sida.
Nedhal
Nedhalare finns på klyvaren och jagaren och används för att dra ner seglet när det skall tas in och beslås.
Dirk
Dirken är de metallvajrar som löper från bomnocken upp till salningen. När seglet inte är hissat är det dirken som håller upp bomen.
Sejsingar
Sejsingar är korta tampar (ca 1,5 m) som används för att beslå storseglet och mesanseglet. De används också för allehanda små ting som behöver sättas fast ombord
Stag
stöttar masten i längsled. Stag som stöttar akterut kallas backstag och stag som stöttar förut kallas förstag. På Britta måste man skifta backstag för stor- och mesanmasten beroende på vilken sida man vill föra stor- och mesanseglet.
Vant
stöttar masten i sidled. Brittas vant kan man klättra i för att komma upp till salningen, vilket är där de två delarna av stormasten sitter ihop. De tampar man då kliver på kallas vevlingar.
Fall
Kallas de tampar med vilka man drar man upp seglet längs masten eller staget. Förseglet har ett fall medan stor- och mesanseglet har två: klofallet och pikefallet.
Ombord på Britta har de flesta fall även en tillhörande sträcketalja. Sträcketaljan löper runt ett par treskurna taljor vilket ger en hög utväxling när man drar i den lösa änden. När man inte orkar hissa mer i fallet, lägger man fast det och sen går man över och hissar det allra sista med hjälp av sträcketaljan.
Skot
Skot kallas de tampar som används för att spänna seglet i rätt vinkel mot vinden. På storseglet och mesanseglet finns bara ett skot vilket sitter fast i bommen. På förseglen finns däremot två skot, ett som används då man för seglet på styrbords sida och ett som används då seglet förs på babords sida.
Nedhal
Nedhalare finns på klyvaren och jagaren och används för att dra ner seglet när det skall tas in och beslås.
Dirk
Dirken är de metallvajrar som löper från bomnocken upp till salningen. När seglet inte är hissat är det dirken som håller upp bomen.
Sejsingar
Sejsingar är korta tampar (ca 1,5 m) som används för att beslå storseglet och mesanseglet. De används också för allehanda små ting som behöver sättas fast ombord
